San Juan 5/3-8/3
Då var det dags att ta sig över till Nicaragua. Vi tog en shuttlebus till gränsen, en buss där 9 av alla 13 passagerare var svenskar. Vid gränsen tog vi rygg på tre killar som skulle till samma ställe som oss och vi delade på en svindyr taxi till san Juan. Vi hamnade på ett surfhostlel som kändes fräscht, dock var det fullt av störiga engelsktalande muppar.
Vi börjar tröttna på alla backpackers som ska vara så himla avslappnade och hur de försöker bräcka varandra med längst restid. De pratar också om hur de inte vill vara på de turistiga ställena, men de är ju ändå där de är? Ha långt hår, säckkläder, jobba på hostel, ta dagen som de kommer och uttala fraser som pura vida. Fy fan.
Hostlet hade pool, där hängde vi en del. Stranden som låg i själva staden var inget att hurra för. Det fanns finare stränder att åka till men vi kom aldrig iväg dit utan nöjde oss med poolen då vi rätt tidigt kände att vi inte skulle bli så långvariga här.
En förmiddag hade vi gått och lagt oss på stranden. Helt fridfullt ligger vi på mage och diskuterar något då plötsligt en hund dyker upp och börjar springa i cirklar runt oss samtidigt som den skäller. Vi känner obehag men tänker att det är bäst att bara ligga still, hunden börjar göra små attacker mot oss och så småningom tar den tag om mathildas ben och raspar med tänderna. Med panik i rösten säger Karin åt Mathilda att ligga still, inte helt lätt när en hund visar tänderna men hon låg still(paralyserad).30m bort skriker den slappa ägaren på sin hund som till slut ger sig iväg. Ägaren kommer fram till oss för att kolla om hunden gjort någon skada, vi bara blänger på honom tills han går iväg. Mathilda fick inga skador men vi båda var skakis efteråt, Karin nästintill gråtfärdig.
Vi lirade en hel del pingis. J-O (karin) mot Jörgen
Persson(Mathilda), ni förstår vem som vann flest matcher.
