Var e vi på väg

 

Dagens blogginlägg inleds med en kaffeutvärdering. När vi lämnade Sverige förstod vi att det svenska välbrygda (1 skopa för mycket )kaffet var ett minne blott och vi var beredda på blask. Fram tom Buenos Aires har det ändå varit hyffsad kvalitet, det har smakat kaffe men blaskigt. Det var efter kaffet på bussen till Salta som Mathilda uttryckte "det här är fan det värsta jag smakat på hela resan", då hade vi fått en varsin liten kopp som smakade skit. Jättesött och bara väldigt skum smak. Tvi! 

Kaffet som vi har fått på hostlet smakar inte heller kaffe, trist! 

 

Nog om kaffet, över till maten! 

Första dagen här i Salta träffade vi på en australiensare som visade oss runt. Vi käkade gott kött och drack öl, självklart av märket Salta! 

Vi har även provat på specialiteten empanadas, små piroger med fyllning så som kyckling, kött eller ost. Gott! 

 

Som dom glassmänniskor vi inte är gick vi också köpte en varsin sundae glassgrej. Uppbygd av en glasskula, brownie/maräng, en till glasskula, grädde och massa kola/chokladsås. Fy fan vad nöjda vi var efter den, jävligt god! 

 

 Helt galet mycket folk i glasskiosken!

 

 

 

Torget i salta

 

 

Dagens lättlunch. Superpancho.

 Tro det eller ej men vi har gjort annat än att bara äta. Vi var iväg på en heldagstur med guide och hela köret. 07.00 lämnade vi hostlet och efter en skumpig åktur befann vi oss bland mäktig natur. Berg som skiftade i rött, blått och grönt. Kaktusar i mängder och spottande lamor. Guiden snackade på om naturen, djuren och historier om folket. Vi hoppade in och ur bilen för att se de olika vyerna. Turen höll på i totalt 12h och vi skulle gissa på att vi sov 4-5h i den skumpiga bussen. 

 

 

 Offertempel

 

 

Lite mer mat har vi visst att komma med. Vi hade ett lunchstopp vid en liten by. Här åt vi vällagad och hyfsat nyttig mat. En förrätt som bestod av en stor bit grillad fårost som smakade gott men väldigt fårigt. Varmrätten var canelonis (crepes med spenatfylling)och kycklingsallad med mycket fräscha grönsaker. 

 

 

God jul! 

Vi har spenderat 5 dagar i en stad som mer och mer har förvandlats till en bastu.

Första dagen blev det fokus på att växla dollar till pesos. Efter lite tips från en kille på hostlet lyckades vi få tag i en snubbe på Florida street som kunde ge oss en bra kurs. Nöjda tog vi det lugnt resten av dagen. 

 

Dag två gjorde vi en egen stadsvandring, med hjälp av tripadviser, och såg plaza del mayo, casa rosada, metropolitana katedralen, kongressen och andra historiska saker. Samtidigt lärde vi oss om självständighet, evita, att delar av casa rosada var ritad av en svensk arkitekt och allt annat viktigt. Otroligt bildande.

 

 

 

Tre. Tog vi bussen ner till arbetarklassens del av staden, la boca. Här faNNs mycket historia att suga in. Båtar som hade kommit till staden under åren hade material som de använda att bygga många av husen, där av de många olika färgerna och här finns även maradonas modersklubb, boca junior. De ska vara Argentinas bästa lag och de spelar i svenska färgerna gult och blått. Enligt historien sägs det att de sa att det näst ankommande fartygets flagga fick bestämma deras färger och det var en svensk båt. Heja Sverige! 

Vi vandrade runt i nån timme, och trillade såklart in på ett bageri där vi köpte gooood fika! (Tyvärr har de våg på hostlet)

 

 

 

 

På kvällen tänkte vi att vi skulle våga oss på lite nattliv. Vi hade fått många tips om att se en trumshow som var varje måndag, la bomba. Dit tog vi oss också och vi träffade på några chicos utanför som bjöd på lite öl och chips, tog oss in på stället och förklarade att vi skulle prova drycken fernett+Cola. Visst gjorde vi det, smakade skit, men "it's okey" sa vi till dem med ett leende.

Trumshowen imponerade inte speciellt mycket på oss och efter en timme drog vi vidare för att prova på en mexikansk restaurang som vi också fått tips om. Där mötte vi även upp Karins vän Elvira och hennes två argentinska kusiner. Trevligt var det och god mat. Sen skulle vi åka hem och här började la bomba drinkarna göra oss trötta. Lång vandring, stängd t bana, lång vandring igen och äntligen en buss, lyckades vi komma hem.

 

 

 

 

Dag fyra, även kallad julafton, kunde vi konstatera att det där med nattlivet inte var vår grej. Vi tog det lugnt hela dagen, skypeade med våra familjer ocj drömde om julskinka, julmust oc gravad lax. En fin middag tänkte vi ändå avnjuta under kvällen. Lättare sagt än gjort, en timmes vandrande och panik köp av en chipspåse i Palermo insåg vi att allt var stängt. Vi lyckades tillslut hitta en pizzeria och kunde mätta våra magar. 

Det vat ändå mysigt att gå runt i stan och se folksamlingarna i katedralerna och alla som var på väg till olika middagar. Ja de börjar ju fira julen kl 00.00 och håller på under natten. Detta kunde vi märka tillbaka på hostlet där de var full rulle och under natten vaknade vi av smällare som lät som bomber och fick hela huset att vibrera. Ja de är inte kloka.. 

 

 

 

Värmen har stigit hela tiden och idag är det 39 grader. Vi har ändå vandrat runt i hamnen, med svett forsande överallt på kroppen. Eftersom vårat firande igår inte blev som vi velat, tog vi och unnade oss en fin lunch.  Bra avslut!

 

 

 

God korvkiosk!

 

Brun tjej!

 

Trott!

 

 

Efter huvudstaden i Uruguay tog vi oss ned till staden Colonia. Trevlig liten stad med italiensk touch. Pastan vi åt till lunch var dock allt annat än italienskinspirerad, överkokt, blaskig och smaklös. 

 

Vi pressade på rätt duktigt på stranden och vattnet var för första gången riktigt varmt. Varmare än thailand konstaterade vi. Färgen på vattnet var bajsbrunt istället för turkost, men vad fan gör det? 

 

Vi gick ut för att äta en gomiddag andra kvällen. Det gick sådär, det blev en stor halvtorr köttbit med ett salladsblad. Men rätten lyftes när vi lyckades få in en skål chimichurri och sköljde ned allt med lite rödvin!

 

Att vi(Karin) hade kört hårt i solen dagen innan visade sig på frukosten dagen efter. Fem minuters macktuggande ledde till att det började droppa från  hennes haka/kind. Det var vattenblåsorna som tömdes..

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade fått bra vibbar av detta land redan vid första stoppet och med bra känsla tog vi oss till huvudstaden. Här var det varmt! I 36 grader vandrade vi omkring i den äldre delen och på huvudgatan. Det var långa sträckor att gå och efter ett tag bedtämde vi oss att gå ner till stranden och lägga oss. Stranden som låg lite längre bort.. Ännu mer vandrande och ingen lunch började vi känna oss yrsliga, men eftersom de har siesta i denna stad var det en lycka att hitta ett öppet bageri där vi kunde köpa mackor och världens godaste bullar! 

 

 

 

 

 

Det blev ett par timmars stekande och stirrande på det konstiga bikinimodet. På väg från stranden lyckades vi hitta chorizo i bröd, som en kille på hostlet tipsat om. Mathildas kommentar efter en tugga var "detta är det godaste jag ätit hittills" mmm gott! Varm kväll och vi fortsatte ner till rambla, strandpromenaden, där vi drack öl, kolla på solnedgången och fick se lite balett! Några locals gjorde oss sällskap och vi kunde fråga ut dem om uruguya. 

 

 

 

 

Dagen efter blev det införskaffning av bussbiljetter, shorts och andra nödvändigheter innan vi återigen la oss på stranden. Vi försöker som sagt att hålla igång med lite träning. En 8 km löpning längs havet blev det på kvällen. Ja och sen tryckte vi i oss lite mer chorizo som vi köpte av en gubbe som grillade på gatan. 

 

 

Vi gav oss iväg på den långa bussresan som skulle ta oss till den lilla fiskebyn punta del diablo i Uruguay. Det var många timmars resande, två byten och en del oro för att bli avsläppta ute i ödemarken, men det hela gick smärtfritt och i tidig gryning var vi framme. 

 

Punta del diablo var en väldigt mysig by, men det fanns inte så mycket att göra, mer än att vara på stranden. Inget vi klagar på! Vi brände på, spelade beachtennis och drack mer juice. 

 

Här började vi även ha seriösa samtal om att vi faktiskt måste röra lite på oss, så att vi inte kommer hem som två svullna saker. Detta ledde till två kvällars joggturer. Vi är så jävla duktiga! #gymmet

 

 

Den 10/12 anlände gänget till florianopolis, vi två, svensken Martin och holländaren Niels. Första dagen spenderade vi på stranden och till middag unnade vi oss sushi!

 

Frukosten är ett ständigt återkommande samtalsämne för oss här nere, spekulationer innan vi har sett den  och utvärderingar efter att vi har ätit den. Det är mycket vitt bröd och sött pålägg, skinka och ost om man har tur! På frukosten i floripa fick vi rinnig yoghurt och musli, gott!

 

Tredje dagen var der dags att åka lite sandboard, skita kul! Jag (Karin) trodde att det skulle bli många och hårda fall, men det gick bra för oss båda. Mathilda såg dock till att avsluta med stil, ett mycket stiligt fall. (Finns att se på instagram!)

 

 

 

Pga liftbristen i sandbacken så var det 4 trötta ben som släpade sig ned till stranden där vi låg och bara njöt resten av dagen. Drack fruktjuice och kollade på fölk. 

 

 

Eftersom vårat nästa stopp skulle innefatta ett landbyte så var det dags att rusta sig med den nya valutan, Uruguay peso. Lättare sagt än gjort. Vi virrade omkring och letade efter "exchangeställen". Till slut hittade vi ett och tänkte att nu kan vi andas ut, inte fan kunde vi göra det, de hade såklart inte rätt valuta. Uppgivna och lite arga stod vi helt plötsligt framför ett  churrosstånd, det var ett tecken! Vi tröck i oss en varsin tröstchurros och sedan kom Mathilda på att vi borde kolla inne i bussterminalen. Och mycket riktigt, där fanns våra pengar! :) 

 

Vi spenderade 3 nätter i foz du iguacu. Typ mest känt för sina vattenfall. Första dagen besökte vi den brasilianska sidan vilket var fint då man såg vattenfallen på håll, häftigt!

 

Andra dagen var det den argentinska sidan som gällde. Vi vandrade längs olika gångbroar över vattenfallen och kunde stanna till och kika nedför stupen. En närmare och blötare upplevelse!

 

 

Rabiestvättbjörnar fanns det gott om på den argentinska sidan. Dom var hungriga och slet i varje väska de fick syn på. Söta och äckliga!

 

 

Vi besökte också en fågelpark, fylld med  fåglar, reptiler och fjärilar. Mathilda tog över 100 bilder på dessa. 

 

 

Hostlet var stort men väldigt tomt. Den ensamme holländaren Niels fick vi därför stoppa ned i fickan och ta med till nästa resmål. Positivt med det tomma hostlet var att vi blev väl omhändertagna av ägarinnan. Hon lagade homemade gucuamole som tog henne drygt 2h att göra. Den var god med stora bitar av avokado, diverse frukter och grönsaker. Kanske att vi saknade lite gräddfil. 

 

 

lina, vi löser tyvärr inte Melodikrysset, men vi följer julkalendern slaviskt!

emy, skicka hit lite julskinka och bilder kommer!

 

 

4 dec.

Förkyld, ont i fötterna och stekande sol. En bra dag att ta sig in i smeten och trängas bland miljoner människor. Det var ändå ungefär som Drottninggatan.

Vi besökte en stor matmarknad och en fin katedral.

 

 

Saõ Paulo är väldigt känt för sitt nattliv. Skulle vi våga oss på det? eh nej, men en drink blev det! 

 

I natt åkte vi en 15 timmars busstur i blixt (eller som Karin trodde, bussar som lyste upp) och regn till igauzu. 

 

 3 dec. 

 

19 miljoner invånare och en stad som jämförs med new York. Hur tar man sig an denna stad? 

Vi började med en tur till parken ibirapuera, en oas i storstaden, med små sjöar, konstverk, museum och joggande människor. Vi besökte moderna museet och afromuseet, vilket inte var speciellt underhållande när allt stod på portugisiska.

Roligare var det istället i beco de batman, där området var fyllt med häftiga graffitimålningar. I den stekande hettan lyckades vi även släpa oss till saõ Paulos kulturhus. En häftig byggnad! 

vi lämnade regnet i rio bakom oss och begav oss till ett soligare ilha grande, en lite ö en bit utanför. Där blev det en del pressande på stranden och vi fick se lopes mendes, som rankas som en av världens 100 vackraste stränder. Och visst var den fin! Men vi var inte blown away.. mysig ö, men tre nätter var nog och vi gav oss iväg i våra röda brända kroppar till paraty. 

Paraty är en liten stad längre ner på kusten och vi gillade den direkt! De hade en fin lite äldre del av stan som var väldigt mysig. Vi bodde på ett litet hostel precis nere vid stranden, men nu var vädret lite sämre. Vi fick iaf lite sol och tänkte, äh strunt i solkräm. Karin går nu mera runt som scarface.

Idag tog vi oss till sao paulo. Fortsättning följer..