Var e vi på väg

En blogg om vår resa genom Syd och Centralamerika!

Little Corn Island 13-27/3

Publicerad 2014-04-02 17:28:29 i Allmänt

 
 
Vi åkte på en 2 veckors semester till little Corn Island, en ö utanför nicaraguas karibiska kust. Vi tog oss till Managua för att sedan flyga 1h med ett litet plan. Vi hade en del övervikt på både oss själva (vi var tvugna att väga oss ihop med handbagaget)och på vårat bagage, men efter lite roddande och ommöbleringar så fick vi med oss allt ändå. Vi är ju inte helt förtjusta i att flyga och var lite oroliga över att planet var så litet men det gick bra. Vi landade på big Corn Island men tog oss genast över till little.

Vi bodde på Cool spot, ett avslappnat ställe med gulmålade hus. Först fick vi ett tråkigt rum med 1 liten säng på baksidan av byggnaden men det kunde vi sedan byta ut till ett "radhusrum" på framsidan med 2 sängar, myggnät och egen uteplats!

 


Första dagen gav vi oss ut på en utflykt runt ön, vi lyckades nästan komma runt hela ön. Vi passerade vackra stränder, klättrade på stenar och tog oss igenom tät vegetation. När vi kom tillbaka från vår tripp stötte vi på Rebecca, Hanna och Bagges kompis som vi visste skulle vara på ön samtidigt som oss. Det var vinkavstånd mellan våra verandor så Rebecca och hennes kompis Kärran bjöd över oss på goda romdrinkar.

 

 



Vi hängde mycket på en fin strand som låg 2 kilometers hajk ifrån vårat hostel. På denna stranden hände det något mycket skrämmande...
Vi har gått ner till plurret för att kyla ned oss. Karin befinner sig 3m från stranden och Mathilda 6m. Vi står vända mot varandra när Karin plötslig ser en mörk skugga i vattnet, hon iakttar skuggan ett tag innan hon hajar till på att den faktiskt rör sig och att det tamigfan är en haj! Denna haj befinner sig ca 1-2m bakom Mathilda och simmar längs med stranden. Precis när Karin ska varna Mathilda om att den är där så dyker Mathilda ner under vattnet för att doppa håret. Panik! Hon kommer upp och då är den precis i höjd bakom henne och varningen hon får är : "du har något bakom dig". Hon vänder sig om, panikskriker och "springer" in mot land. Hon visste knappt vad hon flydde ifrån men hon förstod att det var fara. Troligtvis var denna haj ofarlig för den verkade knappt ha märkt av oss men vi blev skitskrajja.

 

Någon dag senare var vi iväg på snorkelutflykt, det var vi och 3 till. Det var häftig snorkling, klart vatten med många fina koraller och fiskar, vi fick även se en murena och två rockor flyga fram under vattnet. Vi höll oss tätt bakom vår graciösa välsvarvade snorkelguide. Plötsligt dyker han ner mot en sten och börjar dra fram något som ligger där under, det visar sig vara en nurseshark, vi kollade på varandra och gjorde tummen upp. Hajen simmar iväg och gruppen hänger efter, vi däremot hamnar på efterslänt. Plötsligt rycker Mathilda tag i Karins ben och pekar ner och där simmar det en annan mycket större haj, vi börjar fnittra så att cyklopen nästan trillar av, troligtvis mest i panik.

Vi gjorde en fiskeutflykt som endast resulterade i 1 fisk, en barracuda. Vi hade bara hunnit få i Karins spö och hade knappt lämnat ön innan det högg och vi håvade in fisken. Resterande 3 timmar hände det nada, det var trist då vi nog hade förväntat oss lite action. Senare samma kväll käkade vi upp vår fisk som då hade blivit en ceviche, det var trevligt!

Vi åt mycket fisk, räkor och hummer.
En kväll när vi var på en finare restaurang fick vi oss ett gott skratt. Vi har precis avslutat efterrätten när Mathilda ser att Karin INTE ser att servitören dyker upp bakom för att plocka hennes tallrik. Han tar tallriken och då slår Karin ner handen i den. Varför? Jo, hon trodde att det var en plasttallrik som blåste iväg eftersom hon aldrig såg servitören utan bara en tallrik som susade iväg. Då både skämdes och skrattade vi!

 

Karin är den som har blivit skrämd flest gånger av diverse saker och personer. Mathilda är den som har varit mest skadedrabbad. Nu senast skulle hon glatt spela upp ett ljudklipp för Karin och skutta därför fram utan att se sig för. Hon lyckas därför hugga sig under foten på en vass sten, det blir ett ordentligt sår som blev infekterat. 

 

Varje kväll var det väldigt stjärnklart på corn. En kväll när vi gick hem från restaurangen som vi ätit på tittar vi upp på alla stjärnor och Mathilda säger "men var är månen?" Månen hade vi sett varje kväll innan och de hade varit stor, så nu blev vi lite fundersamma. Vi satte oss på hostlet, tog varsin öl och blickade ut över havet. Forfarande ingen måne och vi ville fråga, men det kändes som en dum fråga. Efter ett tag började de ljusna längst nere vid vattnet och så kom den, en röd full måne stigande upp ur vattnet. "Titta där är den!" Utbrast Mathilda glatt till Karin som satt med ryggen emot.
Det var bland de finaste vi har sett! Tydligen blir det röd måne nån natt efter fullmåne.

Det var två härliga veckor med mycket sol,bad och slappande. Vi läste 3 böcker vardera, lyssnade på massa schysta låtar och tänkte på hur länge vi faktiskt har varit borta och att det snart är slut.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela