Puerto viejo 16-22 februari

Publicerad 2014-02-25 22:56:00 i Allmänt

Att ta oss till puerto viejo i costa rica gick smidigt, även om det var lite läskigt att vandra över bron med stora hål för att komma över gränsen. Väl framme hade vi ingen aning om var vi skulle bo. Vi valde dock snabbt bort det hippa stället där alla backpackers bodde i tält och hängmattor. Två gubbar med varsin ölburk i handen håvade in oss och visade oss till enligt dem "stans bästa hostel" samtidigt som de berättade att de inte alltid var så slitna. Nänä.. Vi tyckte ändå att hostlet såg okej ut och vi fick ett eget hus för en billig peng. Folket bestod mest av trubadurer, typer som ville vara udda, lite vanligt folk och knarkiga gubbar.
Vi trivdes bra i vårat hus, trots en del stök som hördes under nätterna.
Näst sista natten vaknade Mathilda, i tron att även Karin var vaken, av att nån/ något skrek i panik. Det var svårt att uppfatta vad det var, men det lät fruktansvärt och som att nån/ något verkligen led. Samtidigt var drt massa bankande och detta höll på ett bra tag. Tanten i huset bredvid gick ut och frågade om det var en människa eller ett djur "i don't know. An animal i think" svarade en loj hillbilly amerikan. Nästa dag frågade vi receptionen vad skriken hade varit och han berättade att det var en gubbe som bodde på hostlet som började skrika och de fick slå in hans dörr. Där inne hittade honom och ca 15 använda sprutor och gubben
hade sprutat in kokain fel.Knarkiga som sagt...

Vårat hus & vakthund

"sleeping beauty", som inte vaknar av lite knarkstoj.

Vi ägnade dagarna på den närmsta stranden där vi stekte i värmen, lyssnade på Peter LeMarc och provade på litchi, vilket var en succé! Gott gott. Även hemma i vår stuga dunkade vi Peter LeMarc i timmar, sjöng med och konstaterade för varandra att han är jävligt bra.

Färsk mjuk cocosnöt

Gott med litchi

Pulled chicken

Sista dagen ville vi ändå se lite annat och hyrde därför varsin cykel. Precis när vi ska börja trampa ser vi två rufsiga pojkar komma gående. Javisst var det josh och blake som vi igen skulle snubbla på.
Vi cyklade längs stränder och djungel i ett väldigt långsamt behagligt tempo. Njöt gjorde vi för fullt och efter en mil och en del omkörningar var vi framme vid den sista stranden. Här var det mer svalkande och mindre folk. Karin tyckte även att hon såg Marit Bergman, så även det kunde vi glädjas åt tills vi kom hem och hon googlade bild på Marit..
Vägen hem blev ännu bättre då vi träffade på flera djur. Först fick vi hälsa på en sengångare som perfekt langade en pose. Sedan såg vi ett gäng apor och sist en papegoja. En jävligt bra dag och nästa dag toppade vi med en god frukost innan vi hoppade på bussen mot nästa stopp.