San Blas 4-9 februari
Till tonerna av latar som havet ar djupt och stormande hav hade vi varmt upp infor den kommande seglingen.kl 19.00 skulle vi alla samlas vid baten for avfard. Vi som gillar att vara i god tid var dar redan en timme innan och fick ta emot alla de andra. Vi skulle vara 11 st pa baten plus kapten och kokerska (som visade sig vara kaptens flickvan, stor alderskillnad). Den ena efter den andra kom och det var variernade nationaliteter canada, japan, korea, australien, holland, nya zeeland, sydafrika och sa vi!
Vi hade laddat upp med sjosjukepiller och tur var det, eftersom de forsta 36 timmarna skulle spenderas pa oppet hav. Packningen stoppades undan, sangar fordelades och vi kastade loss. Det borjade gunga ratt rejalt pa en gang, sa vi alla forsokte stapplande ta oss till sangarna. Vi tror att mathilda var den enda som lyckades borsta tanderna i guppandet. Val i sangen blev det inte mycket somn, lador och skapsluckor flog ut och man sjalv flog runt i sangen (som tur var aldrig ur).
Forsta dagen var som sagt pa oppet hav och vi fortsatte knapra vara piller och spyan kunde undvikas. Det som ocksa var trakigt var att kaptenen, paul alltid hade motorn pa, aven nar seglen var uppen och den riktiga seglingskanslan infann sig aldrig. Vi njot pa ratt bra anda och nar det borjade hoppa och simma delfiner vid baten var vi lyckliga!
Andra natten ville de tva hollandrna Dennis och Michelle byta sang med oss. Vi hade fatt en dubbelsang och de hade fatt varsin liten i foren. De hade svart att fa plats i de sma sangarna och hade inte fatt nan somn forsta natten. Vem hade det egentligen, men snalla som vi ar gick vi med pa bytet medan de andra sa att vi var knappa. Vi trangde in oss i foren med candensaren Bruce och koreanen sunea. Ja dar gungade det som mest, var trangast och varmast. Mathilda fick overslafen och nar hon lagger sig till ratta sager bruce "I hope you dont fall down. You know the guy that slept there last night fell down twice on me" "oh okey, yeah hope so.." Sen gav han tips om att lagga en kudde vid hoften och alla tips kandes mycket valkomna. Den natten sov vi inte mycket, men vi lyckades ater igen halla oss i sangarna. Uppvaknandet var desto skonare, vi var antligen vid san blas oarna.
Kanslan av att vi var med i robinsson infann sig snabbt pa de ode paradis oarna dar coccosnotter foll titt som tatt. Forsta dagen gav vi oss ivag pa en snorkeltur tuillsammans med sydafrikanen Amy. Hon med en kondom pa ena handen, efter att hon ramlat i gungande och fatt ett djupt stort sar langs ena fingret. snorklandet var amazing, som de andra skulle beskriva det,men som vi beskriver som ja faktiskt valdigt haftigt. Vi sag stora rev med manga fiskar och vi hade fatt lana med oss Bruce undervattenskamera sa vi kunde ta ngra schyssta bilder. Bruce som for ovrigt var den roligaste vi traffat pa lange. Han lyckades branna sig rejalt redan forsta dagen oh hade en snygg glasogonbranna. Detta var nagot han garna skojade om "when you come home you will say, do you remember that canadien guy with the sunburn" och vi alla skrattade hogt. Aven nar hans ansikte borjade bloda var hans humor pa topp. En riktigt kul karaktar.
Vi kunde sova bra denna natt nar vi lag ankrade och nasta dag tog vi oss vidare till en ny o. Denna var lite storre, men ocksa helt folktom forutom den familjen som bodde pa on. Vi hittade en fin bit strand dar vi lag hela formiddagen solade, badade och njot. Efter en stund kom Bruce och australienaren Brent med varsin coccosnot och vi fick smaka. Det var amazing! Vi kande att vi ocksa ville hitta notter att oppna. En liten tur och vi hade hittat flera stycken nu var det bara att fa upp dem... Med hjalp av en stor snacka borjade vi sla pa vasin not. Karin lyckades fa upp den forsta snabbt och det rann ut coccosmjolk som hon sprang runt och hallde i folks munnar. Det smakade inte ackligt, men inte gott heller. Nar hon oppnat den helt visade det sig att den var dalig och Bruce som gladeligen druckit borjade nu spotta i vattnet. karin fortsatte oppna notter, men de alla visade sig vara daliga och Mathilda kampade pa med sin. Ja javlar vad hon kampande med en pahejande Bruce bakom sig "almost there!" "wow she has a good determenation" "I would love to film this". Coccosskal i hela ansiktet och handerna skakade av anstraningn, sa ja visst hade han ratt. Tillslut gick den upp och den smakade fantastiskt, den godaste av alla papekade Bruce snallt.
Lunchen grillades pa stranden och sedan gav vi oss ivag pa en photosession.
Efter att vi plaskat runt i vattnet hela dagen hade Mathilda fatt rejal russinhud mellan fungrarna och sar pa handen efter att han brytit av coccos (eller sa ville hon vara som amy). karin ville inte vara samre och ville dokumentera sitt sar pa tan.
Dag tre skulle vi ta oss till det sista stoppet, som ocksa var det samsta. Har var det mycket batar (tre stycken med svensk flagga) och pa en av oarna var den en camping med mycket folk och hog musik. Den skona kanlan forsvann lite och pa det gick aven toaletten pa baten sonder.
Med varsin flytbrada och simfotter tog vi oss ivag pa en simtur mellan olika oar. Vi verkligen njot nar vi simmade runt och sa till varandra "Det har ar sjukt. Synd att det snart ar over" Sen nar vi sag alla svenska flaggor borjade vi anda langta hem lite lite och sa "fan vad gott det vore med sill och potatis nu. Sverige, varldens basta land"
Pa vagen tillbaka hade vi glomt det Paul sagt om att planera hur vi ska ta oss for att inte simma pa korallrev. Vi kande plotsligt hur bradorna som vi lag pa trycktes fast och vara armar och ben skrapades mot korallerna. Det sved rejalt och vi hade panik dar i vattnet eftersom vi hade svart att komma loss. Men loss kom vi och ajande fortsatte vi simma mot baten. Val uppe pa baten syntes inte en skrama och tur var val det, da slapp va beratta for alla andra.
Maten pa baten hade varit riktigt god eller delicious som de andra beskrev det (ja vi tyckte att de tog i med sina beskrivningar emellanat) men snackset denna dag var vart det. Det vi fick var namlingen hummer och vi at med stor njutning i solskenet.
Sista natten korde paul oss till hamnstaden Portobelo.
I Portobelo fick vi vanta nagra timmar pa att bli instamlpade.Vi kunde konstatera att det varit en fantastisk tid pa havet och det basta vi gjort hittills!
Dennis med sin egenbyggda laddare
Nar man varit ifran internet ett tag
var vi alla helt inne i vara telefoner
Utom Bruce som glomt sin telefon pa baten. Han satt och smorjde sina brannskador med aloevera
