Cuzco 14-19 januari
Två dagar strosade vi runt i staden innan det var dags för oss att åka till machu picchu. Vi fick först åka en minibuss till staden Ollantaytambo . Precis när vi satt oss sa Karin "jag ser nästan ingenting, tror jag håller på att få migrän" sen låg hon deckad hela resan. När vi kliver av bilen är hon även illamående efter alla kraftiga svängar, medan Mathilda knappt märkt att vi svängt överhuvudtaget.
Där fick vi istället hoppa på tåget. Vi åkte i nån sorts förstaklassvagn, med fönster överallt, lite snacks och störig flöjtmusik i högtalarna. Karin fick i sig lite starka värktabletter och började må bättre. Hon kunde nu istället börja störa sig på amerikanarna som satt bredvid "de säger inget störigt, men de är störiga ändå"
Själva tågresa var inte så spännande, men den tog oss till staden Aguas Calientes, där vi skulle sova. Sist av alla blev vi upplockade vid stationen av en kille från hostlet. Han svamlade på om allt möjligt om bussar, lämna väskor och att vi skulle ära lunch på kvällen. Nej vi förstod inte mycket och gav honom bara oförstående blickar.
Rummet var helt ok, dock fick vi inte igång tvn. Vi kallade upp den tafatta hotellreceptionisten som efter lite trix fick igång den.
Klockan sex var det dags att möta upp våran guide över en bit mat för att gå igenom lite info inför kommande dag. Vi åt jättegod avokadosallad! Till våran stora glädje var det endast en till person som skulle guidas ihop med oss, Amy, bosatt i England men ursprungligen från Australien. Halvkul brud som inte var störig, hon hade mått lite dåligt de senaste dagarna så hon var rätt klen.
Då var det dags att ta oss upp till machu picchu, en resa som skulle ta oss 30min med buss. Väl uppe behövde såklart Amy gå på toaletten, vilket innebar att stå i en megakö. Så efter ytterligare 30min var vi redo att ta oss ann den gamla inkastaden! Det var riktigt häftigt och här blev vi nog faktiskt blown away! Vår guide Sonja berättade gamla historier om staden och vi gick runt bland ruinerna och drömde oss bort.
Guidningen avslutades och vi fick ströva runt fritt ett tag innan vi var tvugna att ta oss ner till tåget.
I väntan på tåget passade vi på att käka lite lunch. Vi beställde lite taco och den tacon fick vi vänta på i nästan 1timme. När vi sedan skulle betala den DYRA maten inklusive en hög serviceavgift lackade vi till, vi la jämna pengar för maten men sket i serviceavgiften, för vi hade då inte märkt av någon service!
Vi hade fått direktiv om att någon skulle stå med en skylt med våra namn när vi klivit av tåget. Vi letade efter våra namn utan någon vidare framgång, tiden gick och snart var vi ensamma kvar på tågstationen. Amy lackade till och tillslut dök det upp en ung tjej som skulle hjälpa oss, vi hamnade i en taxi tillsammans med en tant. Vår taxichaufför, en mycket ung kille, skulle ta mej fan köra om varenda bil i varenda jävla livsfarlig kurva. Men vi kom hem till cuzco välbehållna och aningen trötta.
I cuzco testade vi på inkakola och bananchips för första gången, kolan var halvkul och bananchipsen var helkul! En ny favorit. Vi passade även på att fika lite, det fanns rätt schyssta bakverk.
Jonas, kul att du är här! vi har bara bokat första boendet och detta i cuzco, annars gör vi det bara dagen innan.
