Var e vi på väg

En blogg om vår resa genom Syd och Centralamerika!

Mancora, Peru 24-27 januari

Publicerad 2014-01-28 17:04:24 i Allmänt

Mancora, surfparadiset, äntligen var vi här. Hanna och bagge som redan varit här hade talat gott om detta ställe och sa att vi skulle försöka bo på världens bästa hostel, loki. Loki, loki, loki.. Vi försökte boka det dagen innan, men de återkom ned att det inte fanns rum, me att vi kunde ställa oss på väntelista. Vi ställde upp oss, åkte dit och hoppades på det bästa. Tidigt på morgonen, som alltid, kom vi dit och de sa nu åt oss att vänta till halv två för att få besked om rum. Vi försökte fråga hur stor chansen var att vi skulle få rum ocj fick svaret "alot of people are gonna check out today" hm okej, borde de inte redan veta då... Vi åt frukost och la oss på stranden till klockan var fem i halv och då gick vi och fråga. "We don't know until 13.30" när kl äntligen var halv ställde sig en svettig kvinna bland folket (vi var inte ensamma på listan) och sa "We're sorry but no one on the waitinglist gets a room" arga på deras sjuka system, gick vi fram och faktiskt nästan skällde på kvinnan som bara blev mer och mer svettig. Hon sa åt oss att återkomma nästan morgon och ställa oss på väntelistan igen. i helvete heller. Vi hade dessutom pratat med några som lyckats boka rum efter oss. Något som hon såklart påstod inte var möjligt. Vi tog oss ut på huvudgatan och lyckades snubbla in på ett litet hostel där de bara pratande spanska och var väldigt trevliga och billigare. Vi bokade tre nätter och kände, fan det här är mycket bättre än hypade loki, som verkade styra hela byn för övrigt.
 
 
Men som sagt, surfparadis. Vi bokade en och en halv timmes morgonlektion. Här började även Karins nya namn ta form, då hon i bokningen hade fått namnet Kori. 
Först fick vi börja med att öva på land med ritade brädor i sanden. Det gick väl sådär, men det var bara ut i vattnet och köra. Vågorna var enorma och vi var glada att vi hade varsin instruktör hängandes baktill på brädorna. Vi paddlade ut, vinkade glatt till varandra och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss. 
Karin startade ganska tidigt med en rejäl kallsup och fick vila en stund. Mathilda flöt runt ganska förvirrad, då instruktören inte verkade speciellt pratsugen. Helt plötsligt märkte man ändå att en våg var på väg och han började dra i benen som signal på att backa bak. De skulle räkna 1,2,3 för: upp på armarna, fram med foten och den andra. Han sa såklart inte ett ljud och Mathilda gick på känsla. 
Karin hade en bättre pojke på släp. Han tog hand om henne, räknade och hon fick sitta på honom när hon tappade balansen.
Vi flög som vantar ab brädorna och väl under vattenytan tumlade vi runt utan att veta vad som var upp och ner. tryggheten var snöret som satt fast runt foten och förtöjde oss till brädan som flöt. När man väl lyckades ta sig till ytan, kunde vi se nästa tsunamivåg komma mot oss. "åh nej, åh nej, vad ska jag göra? Jag har sett folk bara ta sig ner under vågen. Jag gör det. nu kommer den. Håll andan. ner!" och upp igen, helt slut och snabbt fick vi ta oss ut på lugnare vatten.
Vi lyckades faktiskt till slut att stå på brädan och kul var det! Vi var helt omtumlade när vi var klara. röda ögon och håret åt alla håll, men vi hade fått blodad tand. Detta ska vi göra igen. Tråkigt är att vi inte har några bilder.
 
 
Vi låg mycket på stranden, lyssnade på olika sommarprat och bara njöt. Något vi också uppskattade var att vi inte behövde gå nånstans när vi blev sugna på nåt. Till lunch åt vi buffé i form av churros, vattenmelon, mango och pizzabullar, som serverades av förbipasserande. 
På kvällarna åt vi god mat, mysdrack goda drinkar och tittade på stjärnorna på slottet. Så nöjda.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Igår skulle vi ta buss vidare till guayaqil i Ecuador och på biljetten hade nu Karin fått efternamnet Grisson. "No thats wrong" sa Karin lugnt och pekade på namnet. Hon fick bokstavera och sen gick vi iväg och skrattade åt hennes nya namn, Kori Grisson.
 
 
 
Kommentarer (1)

Huanchaco 20-23 jan

Publicerad 2014-01-26 03:24:26 i Allmänt

Vi tog oss från Cusco till Lima efter en flygresa  på 1h & 15 min istället för att ta en bussresa på minst 20h, vi kände att vi kunde unna oss det! Det var riktigt skönt att transporteras så fort trots att vi råkade ut för förseningar med flyget och trots att Mathilda uppe i luften med blek ton i ansiktet uttryckte "jag vill nog inte flyga så mycket mer". Men så fort starten var över kändes det som rätt beslut igen att tjäna in så mycket tid.
 
 
I Lima hade vi inget boende bokat utan tog oss direkt till bussstationen i hopp om att hitta en buss till Huaraz redan samma kväll. Som ni förstår hittade vi ingen buss till Huaraz utan vi valde att köra på en buss till Trujillo (Huanchaco) istället. Vi hade några timmar att slå ihjäl innan bussens avgång och mycket lägligt så hittade vi en megastor galleri i heroncitystil bara 2minuter från busstationen! Vi käkade på Burgerking och åt modern yoghurtglass och om vi tänkte bort alla peruanska trynen så kändes det som att traska runt i ett vanligt köpcentrum hemma i sverige, det kändes lite kul tyckte vi. 
 
 
 
Vi anlände till vårat hostel runt 8 tiden på morgonen, vårat hostel som låg precis vid stranden! Nöjda över att äntligen vara tillbaka i sol och värme gick vi för att avnjuta en god frukost med schysst havsutsikt. 
 
Dagarna på denna ort innehöll mest häng på stranden där vi läste böcker, lyssnade på musik och bara njöt, självklart var vi ordentliga med solkrämen, inga mer brännskador! 
 
Längst med hela stranden fanns det restauranger som skyltade med rätten Ceviche.  Vi testade självklart denna rätt och var inte speciellt förtjusta i de syrligt marinerade skaldjuren och fisken, men kul att testa och testa är vi bra på att göra. Vi käkade även korvspett  "risifrutti" och bananchips på vår väg längs med den vackra solnedgången. Vi mår bra här borta helt enkekt! 
 
 
Kommentarer (0)

Cuzco 14-19 januari

Publicerad 2014-01-23 04:02:00 i Allmänt

 
 
 
Tidig morgon anlände vi till vår milstolpe cuzco, machu picchu. Detta var ju något som vi bokat redan hemma, tre nätter på milhouse hostel och två dagars tur till machu picchu. Vi hade valt bort det lite hårdare alternativet, att vandra tre-fyra dagar inkaleden. På hostlet träffade vi en svensk kille som just kommit tillbaka från inkaleden och var helt lyrisk. Han sa "det var helt fantastiskt. Ni måste göra det!" "nja,vi ska ta tåget" svarade vi och då vi är rätt bekväma av oss kändes det fortfarande som rätt beslut.  
Två dagar strosade vi runt i staden innan det var dags för oss att åka till machu picchu. Vi fick först åka en minibuss till staden Ollantaytambo . Precis när vi satt oss sa Karin "jag ser nästan ingenting, tror jag håller på att få migrän" sen låg hon deckad hela resan. När vi kliver av bilen är hon även illamående efter alla kraftiga svängar, medan Mathilda knappt märkt att vi svängt överhuvudtaget. 
Där fick vi istället hoppa på tåget. Vi åkte i nån sorts förstaklassvagn, med fönster överallt, lite snacks och störig flöjtmusik i högtalarna. Karin fick i sig lite starka värktabletter och började må bättre. Hon kunde nu istället börja störa sig på amerikanarna som satt bredvid "de säger inget störigt, men de är störiga ändå" 
Själva tågresa var inte så spännande, men den tog oss till staden Aguas Calientes, där vi skulle sova. Sist av alla blev vi upplockade vid stationen av en kille från hostlet. Han svamlade på om allt möjligt om bussar, lämna väskor och att vi skulle ära lunch på kvällen. Nej vi förstod inte mycket och gav honom bara oförstående blickar. 
 
Rummet var helt ok, dock fick vi inte igång tvn. Vi kallade upp den tafatta hotellreceptionisten som efter lite trix fick igång den. 
 
 
Klockan sex var det dags att möta upp våran guide över en bit mat för att gå igenom lite info inför kommande dag. Vi åt jättegod avokadosallad! Till våran stora glädje var det endast en till person som skulle guidas ihop med oss, Amy, bosatt i England men ursprungligen från Australien. Halvkul brud som inte var störig, hon hade mått lite dåligt de senaste dagarna så hon var rätt klen. 
 
 
Då var det dags att ta oss upp till machu picchu, en resa som skulle ta oss 30min med buss. Väl uppe behövde såklart Amy gå på toaletten, vilket innebar att stå i en megakö. Så efter ytterligare 30min var vi redo att ta oss ann den gamla inkastaden! Det var riktigt häftigt och här blev vi nog faktiskt blown away! Vår guide Sonja berättade gamla historier om staden och vi gick runt bland ruinerna och drömde oss bort. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Guidningen avslutades och vi fick ströva runt fritt ett tag innan vi var tvugna att ta oss ner till tåget.
I väntan på tåget passade vi på att käka lite lunch. Vi beställde lite taco och den tacon fick vi vänta på i nästan 1timme. När vi sedan skulle betala den DYRA maten inklusive en hög serviceavgift lackade vi till, vi la jämna pengar för maten men sket i serviceavgiften, för vi hade då inte märkt av någon service! 
 
Vi hade fått direktiv om att någon skulle stå med en skylt med våra namn när vi klivit av tåget. Vi letade efter våra namn utan någon vidare framgång, tiden gick och snart var vi ensamma kvar på tågstationen. Amy lackade till och tillslut dök det upp en ung tjej som skulle hjälpa oss, vi hamnade i en taxi tillsammans med en tant. Vår taxichaufför, en mycket ung kille, skulle ta mej fan köra om varenda bil i varenda jävla livsfarlig kurva. Men vi kom hem till cuzco välbehållna och aningen trötta. 
 
I cuzco testade vi på inkakola och bananchips för första gången, kolan var halvkul och bananchipsen var helkul! En ny favorit. Vi passade även på att fika lite, det fanns rätt schyssta bakverk. 
 
Jonas, kul att du är här! vi har bara bokat första boendet och detta i cuzco, annars gör vi det bara dagen innan.
Kommentarer (4)

La Paz + Copacabana

Publicerad 2014-01-15 16:51:43 i Allmänt

La Paz 5-7 jan
 
Bussresan till La Paz var den jobbigaste hittills. Doften inuti påminde om en nerpissad heltäckningsmatta på en Vikingline båt  och stolarna kan liknas vid Ryan airs flygstolar, lite onda gaser i magarna (Karins mage) var grädden på moset! 
 
Vi kom fram runt sjusnåret på morgonen och lyckades ta oss till hostlet, vi fick frukost och gick sedan och deckade på vårat alldeles egna rum. Att ett halvruggigt rum kunde kännas så lyxigt, två stora sängar, egen toa och odubbade tv-serier och filmer, hallelujah! 
 Som ett litet barn. 
 
 
Första dagen råkade vi ut för den första förlusten, ett bankomatkort där vi hade vår gemensamma resekassa. Troligtvis glömdes kortet i automaten då glädjen av att pengarna kom gjorde att Karin tappade fokus från kortet. Tur i oturen så är iallafall alla pengar kvar i våra ägor, bara kortet som är förlorat, shit happens! 
 
Till lunch avnjöt vi lamakebab och vi blev positivt överraskade. Köttet var saftigt och smakade inte alls skumt som man kanske hade kunnat tänka sig. Efter lunch köpte vi bananer och nötter för några ynka mynt, vi märker att vi har kommit till ett av de billigare länderna i sydamerika. 
 
Dag två spenderades på stan, vi shoppade klassiska koftor, tyger och kuddfodral i typisk boliviansk stil. Nöjda och belåtna sjönk vi ner i våra sängar och blängde på tvn resten av dagen. Det bör tilläggas att vädret var ruskigt, 6-10 grader och mycket regnskurar så det fanns anledning att ligga inne på rummet. 
 
 inte lamnade vi rummet mycket
 
 
Copacabana 7-13 jan
 
Copacabana, en boliviansk ö som ligger i titicacasjön. Vi tog en buss för 35:- och för att komma över till ön så färdades vi i en separat liten träbåt och vår stora buss färdades på en rutten träflotte, det gick galant! 
 
 
Från det att vi hoppade av våran buss tog det oss inte mer än 5 minuter innan vi var inne på vårat hotellrum. En snubbe från hotellet håvade in oss i en liten buss, en annan gubbe håvade ur väskorna ur bilen för att sedan låta en tjej släpa upp väskorna på rummet. Väldigt smidigt och uppskattat från vår sida. Att det väntade kabel-tv på rummet gjorde inte saken värre, vi njöt och var nog fortfarande slitna efter vår ökentur. 
 
 
Det blev hela 6 nätter på det här stället, vi kände oss utmattade och tyckte att det skulle vara skönt att få landa lite på en och samma plats, och då passade ju ett eget hotellrum perfekt. 
 Frukosten var den lyxigaste hittills, vi slog oss bara ned vid ett bord och sedan dukades det ena efter det andra fram, yoghurt,frukt,pannkaka m.m. Det enda negativa var att man inte kunde äta hur mycket man ville och att vi var tvugna att be om mer smör varje morgon. Gratis bananer och karameller fanns det också! 
 
 
 
 Andra dagen var det dags för en utflykt, vi valde den vanligaste som tog oss till ön isla del sol. Med oss från hotellet hade vi den finska tjejen Saara som pratade engelska med fin finsk brytning, det var kul att träffa en granne. Båten till ön var riktigt långsam och tråkig. Efter 3 timmar var vi framme och ihjälgasade av avgaser, vi tröck en macka och försökte förstå vad den spansktalande guiden sa, hopplöst. Så småningom förstod vi att vi hade två alternativ, antingen gå ca:30 min och se lite utsikt och sedan hänga vid hamnen eller gå en vandringsled från norra delen av ön till  den södra. Vi valde det sistnämnda, en vandring på dryga milen med många backar och trappsteg som skulle ta oss 3h att genomföra. 
Det var inte många som valde att gå denna led och vikände oss starka oc duktiga. Vi befann oss alltså nu uppe på ett berg, på en ö, i vätldens högst belägna sjö i bergskedjan anderna. Vi knatade på i ett hyfsat tempo oc njöt av landskapet runtom, men den tunna luften och backiga led fick oss att stånka och utbrista en del " åh nej" när vi kunde se backarna framför. 
Det gick bra iaf och efteråt kände vi att det var värt den långa båtresan.
 
 
 
 
 
 
 
 
Dagen efter trodde vi att vi skulle vakna upp med träningsvärk, men kände ingenting! istället började vi känna oss som bergsgetter och bestämde att vi skulle bestiga den höga kullen i stan. Vi hamnade med en grupp religiösa som sjöng sånger om Jesus och slängde stenar på statyer. Snabbt körde vi om denna grupp och efter ett tag var vi uppe. Heeelt sluuuut! vi fick sätta oss och hämta andan i flera minuter. Vi blev också irriterade när vi såg den ena gamlingen efter den andra komma upp. Hur pallar de?! Lite titt och bilder och sedan tog vi oss ner. Vaknade även upp efter detta utan träningsvärk. Är det nåt man inte får på hög höjd?
 
bara borjan..
 
 
 
 
 
Langa karin
 
Så mycket mer gjorde vi inte på ön utan slappade mest, kollade på tv och tog våra promenader längs vattnet. Det var skönt att bara kunna slappna av på ett ställe!
 
Somnade vid nio pa kvallen och vaknade halv sju pa mornarna av ljuset och fagelkvitter
 
 
 
 
Varje dag smorjde vi oss och var valdigt forsiktiga, anda var en tant tvungen att skaka pa huvudet at oss nar vi satte oss nagra minuter i solen.
 
 
Värt att berätta också är att vi åt vår första salchipapa, korvstrimlor med pommes, riktigt gott och billigt! 5-10 kr.
 
 
 
 Sushi med extra ris!
 
 
 
Kommentarer (7)

Uyuni

Publicerad 2014-01-14 16:30:55 i Allmänt

2-4 januari

3 dagars tur till och över salar de uyuni. Vi bokade på stället som såg schysstast ut och som visade sig vara det lite dyrare. Vår lilla grupp bestod därför av människor i åldrarna 38-75 och vi två som har två sjuttonåringars utseende. Men eftersom vi har två 70 åringarnas själar, så blev vi glada över detta.

Till det vi såg.. Första dagen inleddes med stopp vid två häftiga och fina sjöar, laguna blanca och laguna verde. Den gröna innehöll en hel del arsenik och andra mineraler, därav färgen. Vi hann även med ett stopp vid en varm källa där vi slängde oss i och plaskade runt, innan det var dags för lunch. (Fick supergod soppa)
Under eftermiddagen såg vi fler gejsrar och laguna Colorado. Sjön är röd pga av alger och dessa äts av räkor som äts av flamingos, pang så blir de sin rosa färg!

 Var chauffor Natalyo!

Salvador dali oken



På kvällen blev vi underhållna av de engelska paret som berätta om deras sons arbete som var att testa kakor. Med hjälp av en maskin doppade han kakor i varmt vatten för att då fram den kakan som inte böjde sig. För en kaka som går sönder i tet är en katastrof har vi förstått. De var också ruttade resare som kunde förklara hur vi skulle rena vårat vatten ocj hur vi skulle vakna upp under natten med andnöd, eftersom vi befann oss på 4500 m höjd. Som sagt har vi klarat höjden bra, men vi hade någea japaner med oss som mådde mycket dåligt.

Dag två var en hel del mer åkande i den skumpande jeep där man knappt fick plats med benen ocj inte lika roliga stopp, men som tur var spelade vår chaufför bra musik.
Första stoppet var stenträdet och andra stora stenar som blivit formande av blåsande sand. Lite som raukar tyckte vi! Vi klättrade runt såklart och samtidigt satt de stackars japanerna oc andades med syrgastuber. Sedan var det lite mer sjöar, flamingos och vulkaner. Kanske var vi "fartblinda", men andra dagen kändes inte lika imponerande.

Det beromnda stentradet... fattar inte grejen...

lite ont i magen. lider

andra madde battre

kompisbild+hatt

aktiv vulkan

Natten spenderades på salthotellet, alltså ett hotell byggt av salt! Mat, blixtar, sömn och upp och iväg fem på morgone för att se soluppgången vid saltöknen. Någon soluppgång såg vi tyvärr inte pga regnmoln, men det var rätt mysigt att få komma iväg och äta frukost utomhus. Eller frukost och frukost, sockerkaka med dolce de leche och söta flingor med yoghurt. Något kaffe ficl vi knappt, eftersom britterna kastade sig båda på vattenkannan och tepåsarna så fort det var fika, så det gällde att försöka få tag i kannan innan deras första påfyllning. Frukosten åts i anslutning till en kaktuspark, vi gick/klättrade en sträcka bland en massa kaktusar. Halvhäfftigt, kaktusar såg vi ju en jäkla massa i salta.

allt ar gjort av salt

skeptisk

tidigare catwalk

ganget!

 

 

Sedan var det dags för höjdpunkten på hela turen, photoshoot i saltöknen! Pga den stora vita öknen kan man ta riktigt coola bilder. Gamlingarna nöjde sig med tråkiga stå rakt upp och ner bilder, så här kunde man ändå urskilja vår lite yngre ålder. Vi låg på marken och splattrade, hoppade upp och ner och körde med de stackars spansktalande chaufförerna som fick agera fotografer. Vi tror ändå att de tyckte det var rätt kul trots att de fick ligga ner på det blöta saltet, vi skrattade ju så gott ihop när vi kollade igenom bilderna.

 

 
 

favoriter

 

Vi stannadr till vid en liten marknad där de färgglada gummorna med hatt sålde tyger, tröjor, mössor, vantar mm.
Vädret uppe på dessa höjder är väldigt skumt, det är kallt morgon och kväll (ca 5grader) men stekhett när solen tittar fram.
Turen var slut och vi var framme i staden uyuni, här skulle vi spendera några timmar i väntan på vår buss till la paz. Vi kände att det var rätt beslut att åka direkt till la paz. Kanske var det den extrema tröttheten som påverkade oss, me vi tyckte att allt kändes väldigt smutsigt, äckligt och trist i uyuni. Vi käkade lite tacos och lät tiden gå, samtidigt som regnet öste ner och elektriciteten försvann till och från. Trötta hoppade vi på den halvsnuskiga bussen med varsit pringlesrör, på väg mot nästa storstad!

 

Kommentarer (3)

San pedro de atacama

Publicerad 2014-01-06 18:15:09 i Allmänt

29 dec - 2 jan
 
Ökenstaden san pedro i norra Chile gav det mesta av allt. Vi gjorde två utflykter varav den första var till två vattenhål i öknen, laguna cejar, där det var större koncentrat av salt än i döda havet. Där kunde man alltså flyta på rätt bra! Sedan fick vi åka till ett ställe med mycket salt, där vi kunde ta fina bilder, kolla på solnedgången och dricka pisco sour. Det blev en sen kväll och nästa morgon skulle vi upp tidigt för nästa tur.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
04.00 blev vi upphämtade för att åka till världens högst belägna gejserfält, geijser del tatio. Vi befann oss på 4 300 meters höjd och detta kan påverka en ganska mycket. En liten kille spydde och en kvinna blev helt väck och hade svårt att andas. Vi kände att vi klarade höjden bra, men en del magproblem, kyla och trötthet gjorde att det inte var speciellt roligt att titta på gejsrarna. Vi fick dock lite senare bada i en varm källa och detta upptinade fick oss att må bättre!
 
 
 
 
En ökenräv
 
En trubadur i en liten by där vi åt friterat bröd
 
 
Detta var också nyårsafton, så när vi kom tillbaka till hostlet var det bara att decka några timmar för att orka med kvällens festligheter. Hyfsat pigga fräschade vi till oss inför firandet,  lite mascara, deo, svarta byxor och enkla tröjor,  inga nyårsblåsor här inte! 
Vi och alla andra jobbiga typer(tyskar) på hostlet hjälptes åt att fixa inför middagen, självklart fick vi uppgiften att hacka lök.. 
Vår nyårsmeny bestod av chips, avokado och tomatsalsa, goa korvar och kyckling. Allt detta mosade man ner i ett bröd och åt, gott!
Drack gjorde vi också. Karin med en mage i obalans fick pisco sour mangosmak, 18 %, lite mildare för magen. Mathilda med en snäppet vassare mage drack pisco sour lime spetsat med ren pisco, 35%. En riktig rackabajsare! 
 
Hostelgänget på ca:20 personer åt och drack, vissa mer än andra. Vi höll oss lugna och såg på när tyskarna förvandlades till sviniga grisar, underhållande men tragiskt. Klockan slog tolv, vi skålade och gav stela svenska kramar till alla skumma typer vi firade nyår med. Sedan var det dags för gänget att röra sig ned till "festen i centrum" som vi hade förköpsbiljetter till. Stället var fullt med folk i alla åldrar som dansade till de spanska rytmerna. Vi var något stela i början men lyckades få till lite moves så småningom. Karin fick danslektioner av den jämnlånge (1,58) Juan, medan hans pojkvän Alex fick stå och jazza ensam. Mathilda fick privatlektioner av hostelägaren, som tog sin uppgift på lite för stort allvar. Han svängde runt med henne i hela lokalen och tjatade om ständig ögonkontakt. Efter 30min dansade fick det vara nog, Mathilda slet sig ur det järngrepp han höll henne i och vi ville tillbaka till hostlet. Vi skyllde på att Karins mage mådde dåligt, vilket inte var en lögn. 
 
 
 
Dagen efter nyår hände det inte mycket. Vi såg till att ta det lugnt och försöka vårda våra sårade magar. Tips hemifrån ledde till att vi åt ris med smör, chips och drack risavkok och cola, det kändes fint i kistan! 
 
Kommentarer (8)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela