San pedro de atacama
29 dec - 2 jan
Ökenstaden san pedro i norra Chile gav det mesta av allt. Vi gjorde två utflykter varav den första var till två vattenhål i öknen, laguna cejar, där det var större koncentrat av salt än i döda havet. Där kunde man alltså flyta på rätt bra! Sedan fick vi åka till ett ställe med mycket salt, där vi kunde ta fina bilder, kolla på solnedgången och dricka pisco sour. Det blev en sen kväll och nästa morgon skulle vi upp tidigt för nästa tur.
04.00 blev vi upphämtade för att åka till världens högst belägna gejserfält, geijser del tatio. Vi befann oss på 4 300 meters höjd och detta kan påverka en ganska mycket. En liten kille spydde och en kvinna blev helt väck och hade svårt att andas. Vi kände att vi klarade höjden bra, men en del magproblem, kyla och trötthet gjorde att det inte var speciellt roligt att titta på gejsrarna. Vi fick dock lite senare bada i en varm källa och detta upptinade fick oss att må bättre!
En ökenräv
En trubadur i en liten by där vi åt friterat bröd
Detta var också nyårsafton, så när vi kom tillbaka till hostlet var det bara att decka några timmar för att orka med kvällens festligheter. Hyfsat pigga fräschade vi till oss inför firandet, lite mascara, deo, svarta byxor och enkla tröjor, inga nyårsblåsor här inte!
Vi och alla andra jobbiga typer(tyskar) på hostlet hjälptes åt att fixa inför middagen, självklart fick vi uppgiften att hacka lök..
Vår nyårsmeny bestod av chips, avokado och tomatsalsa, goa korvar och kyckling. Allt detta mosade man ner i ett bröd och åt, gott!
Drack gjorde vi också. Karin med en mage i obalans fick pisco sour mangosmak, 18 %, lite mildare för magen. Mathilda med en snäppet vassare mage drack pisco sour lime spetsat med ren pisco, 35%. En riktig rackabajsare!
Hostelgänget på ca:20 personer åt och drack, vissa mer än andra. Vi höll oss lugna och såg på när tyskarna förvandlades till sviniga grisar, underhållande men tragiskt. Klockan slog tolv, vi skålade och gav stela svenska kramar till alla skumma typer vi firade nyår med. Sedan var det dags för gänget att röra sig ned till "festen i centrum" som vi hade förköpsbiljetter till. Stället var fullt med folk i alla åldrar som dansade till de spanska rytmerna. Vi var något stela i början men lyckades få till lite moves så småningom. Karin fick danslektioner av den jämnlånge (1,58) Juan, medan hans pojkvän Alex fick stå och jazza ensam. Mathilda fick privatlektioner av hostelägaren, som tog sin uppgift på lite för stort allvar. Han svängde runt med henne i hela lokalen och tjatade om ständig ögonkontakt. Efter 30min dansade fick det vara nog, Mathilda slet sig ur det järngrepp han höll henne i och vi ville tillbaka till hostlet. Vi skyllde på att Karins mage mådde dåligt, vilket inte var en lögn.
Dagen efter nyår hände det inte mycket. Vi såg till att ta det lugnt och försöka vårda våra sårade magar. Tips hemifrån ledde till att vi åt ris med smör, chips och drack risavkok och cola, det kändes fint i kistan!
