Uyuni
3 dagars tur till och över salar de uyuni. Vi bokade på stället som såg schysstast ut och som visade sig vara det lite dyrare. Vår lilla grupp bestod därför av människor i åldrarna 38-75 och vi två som har två sjuttonåringars utseende. Men eftersom vi har två 70 åringarnas själar, så blev vi glada över detta.
Till det vi såg.. Första dagen inleddes med stopp vid två häftiga och fina sjöar, laguna blanca och laguna verde. Den gröna innehöll en hel del arsenik och andra mineraler, därav färgen. Vi hann även med ett stopp vid en varm källa där vi slängde oss i och plaskade runt, innan det var dags för lunch. (Fick supergod soppa)
Under eftermiddagen såg vi fler gejsrar och laguna Colorado. Sjön är röd pga av alger och dessa äts av räkor som äts av flamingos, pang så blir de sin rosa färg!
Var chauffor Natalyo!
Salvador dali oken
På kvällen blev vi underhållna av de engelska paret som berätta om deras sons arbete som var att testa kakor. Med hjälp av en maskin doppade han kakor i varmt vatten för att då fram den kakan som inte böjde sig. För en kaka som går sönder i tet är en katastrof har vi förstått. De var också ruttade resare som kunde förklara hur vi skulle rena vårat vatten ocj hur vi skulle vakna upp under natten med andnöd, eftersom vi befann oss på 4500 m höjd. Som sagt har vi klarat höjden bra, men vi hade någea japaner med oss som mådde mycket dåligt.
Dag två var en hel del mer åkande i den skumpande jeep där man knappt fick plats med benen ocj inte lika roliga stopp, men som tur var spelade vår chaufför bra musik.
Första stoppet var stenträdet och andra stora stenar som blivit formande av blåsande sand. Lite som raukar tyckte vi! Vi klättrade runt såklart och samtidigt satt de stackars japanerna oc andades med syrgastuber. Sedan var det lite mer sjöar, flamingos och vulkaner. Kanske var vi "fartblinda", men andra dagen kändes inte lika imponerande.
Det beromnda stentradet... fattar inte grejen...
lite ont i magen. lider
andra madde battre
kompisbild+hatt
aktiv vulkan
Natten spenderades på salthotellet, alltså ett hotell byggt av salt! Mat, blixtar, sömn och upp och iväg fem på morgone för att se soluppgången vid saltöknen. Någon soluppgång såg vi tyvärr inte pga regnmoln, men det var rätt mysigt att få komma iväg och äta frukost utomhus. Eller frukost och frukost, sockerkaka med dolce de leche och söta flingor med yoghurt. Något kaffe ficl vi knappt, eftersom britterna kastade sig båda på vattenkannan och tepåsarna så fort det var fika, så det gällde att försöka få tag i kannan innan deras första påfyllning. Frukosten åts i anslutning till en kaktuspark, vi gick/klättrade en sträcka bland en massa kaktusar. Halvhäfftigt, kaktusar såg vi ju en jäkla massa i salta.
allt ar gjort av salt
skeptisk
tidigare catwalk
ganget!
Sedan var det dags för höjdpunkten på hela turen, photoshoot i saltöknen! Pga den stora vita öknen kan man ta riktigt coola bilder. Gamlingarna nöjde sig med tråkiga stå rakt upp och ner bilder, så här kunde man ändå urskilja vår lite yngre ålder. Vi låg på marken och splattrade, hoppade upp och ner och körde med de stackars spansktalande chaufförerna som fick agera fotografer. Vi tror ändå att de tyckte det var rätt kul trots att de fick ligga ner på det blöta saltet, vi skrattade ju så gott ihop när vi kollade igenom bilderna.
favoriter
Vi stannadr till vid en liten marknad där de färgglada gummorna med hatt sålde tyger, tröjor, mössor, vantar mm.
Vädret uppe på dessa höjder är väldigt skumt, det är kallt morgon och kväll (ca 5grader) men stekhett när solen tittar fram.
Turen var slut och vi var framme i staden uyuni, här skulle vi spendera några timmar i väntan på vår buss till la paz. Vi kände att det var rätt beslut att åka direkt till la paz. Kanske var det den extrema tröttheten som påverkade oss, me vi tyckte att allt kändes väldigt smutsigt, äckligt och trist i uyuni. Vi käkade lite tacos och lät tiden gå, samtidigt som regnet öste ner och elektriciteten försvann till och från. Trötta hoppade vi på den halvsnuskiga bussen med varsit pringlesrör, på väg mot nästa storstad!
