Monteverde 28/3-4/4
Efter första dagen då vi kollade upp stället, utflykter och tvättade kände vi att vi ville stanna resten av tiden innan Miami.
Första utflykten vi gjorde var en kaffe/choklad/socker tur. Vi hade en jättebra och trevlig guide vars familj ägde farmen. Han visade och berättade allt om hur de gör kaffe/choklad/socker och vi fick provsmaka på allt! Vi var väldigt nöjda!
Andra utflykten blev zipline. Det fanns tre olika, men Mathilda tyckte att de skulle ta extremo. Den hade längst, högst och mest kablar. Kul tänkte vi och tänkte inte så mycket på att vi båda är höjdrädda. När vi väl var där och insåg vad det var vi skulle göra började rädslan komma. Först fick vi åka längs linbanor ensamma och två och två. Det var väldigt väldigt högt och Mathilda som var räddast fick peppning av Karin som sa "tänk yolo" "nynna på låten leva livet".
Efter ett antal kablar kommer vi till första prövningen. Vi skulle firas rakt ner med ett snöre. Här var Mathilda så rädd uppe på platån att hon nästan spydde, men vi bara gjorde.
Efter ett tag var det dags för "the Tarzanswing". Vi fick gå upp på en hög platå och sedan blev vi fasthakade för att slängas ut. Det var ett fall på 60 meter innan man fångades upp och gungade mot träden. Karin fick gå först för att visa att allt var lugnt. Alla som har sett filmen när Karin vrålar i panik kan förstå att hon misslyckades med lugnandet. Mathilda lyckades ändå kasta sig ut sammanbiten och vi var otroligt nöjda att vi klarat det.
Sista prövningen blev "superman". Vi skulle åka i en hög och lång kabel fast i liggande ställning. Karin tittade glatt ner på sin egen skugga och Mathilda var fortfarande sammanbiten. Vi var så nöjda efteråt och köpte glatt en cd-skiva med bilder från turen!
Tredje turen blev mest ett impulsbeslut. Det var en nattur där vi skulle få se djur. Konceptet låter ju kul, men vi hamnade i en grupp med osköna typer och en guide som var allt ifrån behaglig. Turen kändes även överdrivet planerad.
Guiden var väldigt hektisk, pratade på i 180 och slet i oss för att alla skulle stå nära. Vi gick längs stigar och hans mobil ringde ständigt för att hans kollegor berättade var djuren var. Vi såg en del iaf porkupine, sloats, possum, coatimundi, grodor, ormar, spindlar och andra djur så vi inte kommer ihåg namnet på.
Visst var det kul att se alla djur, men det kändes fel när vi bara gick på en stig och han plockar fram djuren som "råkade" finnas där.
Arga blev vi också på honom när han skulle försöka flörta med oss genom att säga "why don't you smile?" Vi blängde på honom. "Don't people in your country smile" "no" ännu mer blängade "it's because it's cold" säger idiot amerikanen "you know you live longer if you smile. Thats why i'm gonna live til i'm 200" fortsätter guiden, medan amerikanarna skrattar och vi fortsätter titta på honom som att han är dum i huvudet. Tillslut fortsätter han framåt, men vänder sig plötsligt och tar tag i Mathilda och säger "seriously, you live longer" idiot tänker vi och fortsätter gå. Sånt där funkar inte på oss och när vi kommer till en groda som han ska fota säger han " i'ill take a photo if you give me a smile" "no" fräser Mathilda han tystnar och vi ser hur han anstränger sig för att ta en bra bild. Han hade äntligen börjat haja. En upplevelse rikare åtminstone.
Sista utflykten gjorde vi själva med hjälp av en buss till molnskogsområdet. Vi valde att gå en tur på tre timmar. Vi tassade fram längs träden för att få syn på djur. Det blev inte så många, men naturen var fantastiskt och vi roade oss med att göra egna filmer. Perfekt sista dag!
Monteverde blev ett av våra favorit stopp. Vi trivdes bra i byn med de varma dagarna och svala kvällar/nätter, men framför allt gillade vi den fina naturen. Costa rica har varit landet som vi uppskattat mest under hela resan!
Sengångare med unge på magen